Article from before the success

[Agnes&Elin Forever!]

I found an article on the net about FÅ from before the premiere

In the article Moodysson says that he "hopes and believes the film will appeal to both young and older people."

That it will be shown in schools, but he also hopes it will get a fairly big audience in regular theaters around the country.

"And although the film is about young persons longing to get away from small town Åmål, it's not meant as a critique of small town-mentality or an attempt to ridicule people living in small communities."

"There are advantages in living in small places too, and at the end of the film the girls choose to remain in Åmål, pretty content with their lives."

"I want the film to point to something positive and show that there is hope. To me this is one of the main purposes of art, instead of just portraying the world as difficult and unbearable, it should act as something to ease the pain."

[Agnes&Elin Forever!]

Here is the whole article in case you want to see it:

Lukas Moodysson, ett av svensk films nya hopp, har många strängar på sin lyra. Redan som 17-åring publicerade han i slutet av 80-talet sin första diktsamling och därefter rullade det i snabb takt på med ytterligare fem böcker. Nu drygt tio år efter författardebuten kan han även titulera sig långfilmregissör. Efter de uppmärksammande kortfilmerna En uppgörelse i den undre världen och Bara prata lite, från tiden som elev på Dramatiska Institutets regilinje, är den Malmöbaserade regissören klar med sin debut i det länge formatet. Filmen har den kaxiga titeln Fucking Åmål.

Inte helt oväntat utspelar sig handlingen i Åmål (filmen är emellertid inspelad i Trollhättan). I centrum av berättelsen står Elin och Agnes som går på högstadiet. Vi får följa dem i deras komplicerade förhållande till föräldrar, kompisar, killar och inte minst till varandra. Flickorna står på tröskeln till vuxenlivet och är långt ifrån nöjda med det alltför instängda småstadslivet. Det pulserande Stockholm hägrar och deras frustration över sin dåsiga hemstad sammanfattas enklast i Elins kärnfulla reflektion - "F***ing jävla k*kåmål". Det hela utvecklar sig så småningom till en kärlekshistoria med en något annorlunda knorr (mer av handlingen ska inte avslöjas här).

De bärande rollerna görs av 14-åriga Alexandra Dahlström (Elin) och den tre år äldre Rebecca Liljeberg (Agnes). Båda har tidigare erfarenhet av filmande, Alexandra gjorde sin första filmroll i Christina Olofssons Sanning eller konsekvens och Rebecca har vi bland annat kunnat se i SVT:s Advenstskalender Sunes Jul i regi av Stephan Apelgren. De övriga ungdomarna i Fucking Åmål spelas av lokala förmågor från Trollhättan, som alla gör debut i filmsammanhang. En film om ungdomar för ungdomar av ungdomar (nåja, regissören närmar sig 30) kan tyckas. Lukas Moodysson håller inte riktigt med:

- Jag tror att min film kommer att ses och uppskattas även av en äldre publik. Antagligen kommer den att specialvisas på skolor runt om i landet, men först och främst hoppas jag på att den får en hyggligt stor publik även på den kommersiella repertoaren. Det där med skolvisningar får mig att tänka på musli - nyttigt men inte särskilt kulinariskt upphetsande.

- Min uppfattning är att de flesta människor, hur gammal man än är, tycker det är fascinerande att ta del av hur det är att vara ung idag. I mitt eget skrivande och filmande dras jag förstås till det som jag tycker är spännande. Att det blev två unga flickor som hamnade i centrum i Fucking Åmål är inte på något sätt konstigt. Flickors liv är intressant, säger han och ler kryptiskt.
Manuset till filmen har Lukas Moodysson själv skrivit, något som för bara några år sedan inte hade varit självklart. Efter framgångarna med diktsamlingarna och sin roman åren kring -90 tappade han plötsligt lusten att skriva. Det mesta kändes motigt, författandet gick i stå och Malmö, som han då bodde i, kändes inte rätt.

- Jag hade verkligen gått in i väggen och hade ingen aning om vad jag skulle göra med mitt liv. Ett tag jobbade jag som servitör och hade en desperat idé om att antingen söka till en kockskola, börja läsa juridik eller syssla med film. Jag slängde in en ansökan till DI "out of the blue" - och kom in. Det var en verkligen en överraskning. Jag hade ingen erfarenhet av filmande och det enda jag sökte på var en liten kortfilm som någon annan gjort, inspirerad av en av mina dikter. Mitt första år på skolan blev en katastrof. Ingenting som jag gjorde fungerade och till och med mina lärare, som till en början hade ganska gott hopp om mig, började att misströsta. Men jag kämpade på och efter några terminer började det att lossna och skaparglädjen kom tillbaka. Om jag inte hade lämnat Malmö för Stockholm och DI vet jag inte vad som skulle ha hänt. Det var en nyttig tid. Nu är jag tillbaka i Malmö och det känns helt OK.

I Fucking Åmål gör sig Elins, Agnes och de andra ungdomarnas längtan bort från hemstaden till ett mer spännande liv i storstaden ständigt påmind. Lukas Moodysson känner igen känslan av instängdhet som kan prägla livet i en småstad efter att själv ha vuxit upp i lilla Åkarp utanför Malmö.

- Men filmen är ingen kritik av småstadsmentaliteten eller någon förlöjligande av de som bor på mindre orter. Det finns givetvis många fördelar att bo på små platser. Och i slutet väljer faktiskt flickorna att stanna kvar, rätt så nöjda med sina liv. Jag vill att filmen ska peka mot något positivt och visa på att det finns hopp. Det tycker jag är en av konstens viktigaste uppgifter - istället för att skildra världen som svår och outhärdlig borde den oftare fungera som ett plåster på såren.

[mpox]

"There are advantages in living in small places too, and at the end of the film the girls choose to remain in Åmål, pretty content with their lives."

Interesting, I'm reminded of Kant's essay where he wrote that Elin's disdain for, and desire to move away from Åmål was more about feeling trapped in the typical future that girls of her situation were usually drawn into than the actual town. By finding Agnes she'd escaped that without leaving town. OK, hopefully I haven't butchered that too badly.

I can't see them sticking around forever though. They'll be off to university in the not too distant future and there will undoubtedly be better opportunities in a metropolitan area than a small town like that. And of course raves to go to, something Åmål is apparently utterly lacking.

[Ian]

Nice find.